Update

2015-04-18 @ 16:27:00
Well, detta är fan värt en update. Jag har äntligen opererat käken! Är nu 11 dagar post op. Fortfarande groteskt svullen, men jämfört med hur jag såg ut för 4-5 dagar sedan så ser jag gudomlig ut. Jag skojar inte. Jag har sett så otroligt rolig ut. I profil har jag bara sett grovt överviktig ut. Mitt ansikte svällde upp till storleken av en ... vattenmelon eller något. No kidding. Sorry att skrämma upp ni som ska genomgp detta, men ni har some scary shit att ta er igenom. Och det kommer att göra ont. De har sågat loss käken och omjusterat den med hjälp av en metallplatta. Det SKA göra ont. Men man tar sig igenom det. Det går relativt snabbt ändå. 
 
Här kommer en mängd bilder som jag kommer ångra att jag la ut publikt. Bilderna blir succesivt värre, så bläddra på för ett ordentligt skratt. Den sista bilden är hur jag såg ut igår, så de är inte like brutala.
 
 

Mer som ni missat

2015-03-15 @ 10:31:16
Lite mer saker:
 
Jag och bandet har börjat spela en hel del gig och musiktävlingar. Det är så fantastiskt kul, och för varje gig går det upp mer för mig att det är detta och inget annat jag kommer jobba med. Det ger mig lycka som inget annat. Det senaste giget, i torsdags, var dock relativt, eller snarare extremt jobbigt då det dagen efter när jag drog till doktorn visade sig att jag hade både halsfluss och lunginflammation. Men jag genomförde 20 minuter någorlunda okej, och är ändå väldigt stolt att jag klarade. För med 39 graders feber och så ont i halsen att jag ej kunde äta på två dagar så är det crazy jobbigt att stå på scen med energi och sjunga fullt ös punkrock. Men jag njöt ändå. 
Här är några bilder:
 
 
 
 
'
 
 
 
 

Och så var det mars

2015-03-15 @ 02:18:11
Får lite spontana blogg-impulser. Det kommer ju trots allt hända en det kul saker som man vill ha dokumenterat i närmsta framtiden. Sen har jag så mycket texter och poesi som skrivs under månens timmar när själen uttrycker sig i ett språk som det aldrig finns ord till under gråa dagar och fyrkantiga rutiner. Och dess texter vill jag ju också dela med mig av. En del av dem i alla fall... haha. 
 
Vad har ni missat dessa månaderna då? Tja, en hel del faktiskt. Detta inlägger dedikeras till USA-resan som genomfördes i höstas:
 
Jag var alltså  i USA under tre veckor i höstas. Var där med familjen först. Vi var i LA, gjorde allt det där turistiga. Sen körde vi till Las Vegas. Samma väg som Hunter S Thompson kör i en av mina favoritböcker/filmer : Fear and Loathing in Las Vegas. Väl I Vegas gjorde vi även allt turistigt samt en SJUKT spontan sak! Vi körde förbi en skylt där det stod att Foo Fighters OCH Arctic Monkeys uppträdde på en festival i Vegas JUST den kvällen. Då båda dessa band är en av mina och Ludvigs (min brors) favoritband så drog vi till festivalen tillsammans haha! Kändes lite weird att va på festival, omringad av sprit, weed och alla möjliga andra substanser, galna människor, dans och fest och SJUKT nice band med min nu 16-åriga lillebror. Han börjar bli rätt cool ändå... Lärt sig av mig ;)
Från Las Vegas drog vi till Yosemite national park, som var magiskt vacker med en helt fantastisk färgskala och kontraster från mjuka färgglada träd i höstens färger, till snö och höga berg till vattenfall, vilda djur och blommor, spegelblanka sjöar och mystiska skogar. Vi såg bland annat två(!!) vilda björnar.
Roadtripen fortsatte mot the city of hippies, San Fransisco. Här hade vi den otroliga lyxen att min morbror jobbar på Apple och därmet är jävligt tät och har en fantastisk takvåning precis i centrum av San Fransisco. Alltså supermega-centrum. Mitt i smeten.
Utsikten från takvåningen var så spektakulär att jag inte kan sätta ord på det. Jag gick upp där varje morgon när alla sov, för att se solen lysa upp himlen i rosa, lila, blått, orange. Inget på mig utöver trosor. Staden sov. De gryningarna kommer jag aldrig glömma. Vi fick dessutom besöka Apple. Råkade backa in i en chef som stod och höll en stor grön smoothie. Han tappade smoothien över hela heltäckningsmattan och glasväggarna i entrén. Det var något pinsamt. 
 
SEN började the crazy part of the trip... Detta är det galnaste någonsin. Det visade sig att min bästa vän i hela jälka universum, min soulmate, Isabella Resmark, hade helt ovetande bokat en resa till Californien EXAKT samtidigt som mig. Vi hade ingen aning om att vi båda skulle dit. HUR SJUKT?! Vi hade till och med bokat exakt samma flyg hem. Underbart. Så jag tog kl 06.00 på morgonen bussen från San Fransisco till Los Angeles. Detta tog ca 6-7 timmar eller nåt. Kom fram, tog en tunnelbana eller två och hamnade på Hollywood Boulevard där jag och Isabella träffades. Det var total eufori. Vårt första mål var att göra fake-id:n. Det är ju 21+ på klubbar i USA. Så det fixade vi men hjälp at mina photoshop-skills och lite hjälp av en hilarious kille. De såg rätt fake ut, men funkade fint att köpa massa vodka med. På kvällen var det halloween och vi träffade en massa assköna människor. Blev något för påverkad, och till slut efter att vi yrat runt en evighet, kom vi fram till en klubb vid namn "Playhouse". Tydligen utsedd till världens #4 bästa klubb. Googla det, det stämmer faktiskt. Vi var helt ovetande om detta. Var för fulla för att se den ENORMA kön som slingrade sig längs sidan av Hollywood Blvd. Vad gör vi? Vi går alltså rakt fram till det röda sammetsrepet där VIP-folk och kändisar kommer in, ser ut som att vi är skitsäkra på vår grej (I själva verkat var vi bara yra och gick rakt mot dörren). Vad tror ni händer? DE SLÄPPER IN OSS GENOM SAMMETSREPET. Det var helgalet. Hela kön blev sura. Vi fick gå före alla och kände oss så jävla lyckliga haha. Tyvärr varade det inte länge då vakten synade våra kort, och vi fick muta han med 50 dollar för att komma in. Men allt som allt var det en helsjuk och alldeles underbart spontan natt som bara händer med Isa. 
 
Dagen efter drog vi till UCSB, University of California, Santa Barbara. Jag lärde nämligen känna en tjej, Yasmin, som går där när jag var på Ibiza i somras. Så jag och Isabella drog och bodde med henna under två nätter. Det var halloween-helg och vi var utklädda och gick parader på gatan. Lärde känna crazy mycket folk, bland annat Maria Montazamis dotter... helrandom. Avslutade en underbar kväll med en smokesession med massa underbart sköna hippies. En sak med California är ju helt underba. Två ord: Medical marijuana. 
Dagen efter behövde Yasmin plugga på kvällen. Jag träffade några random folk på gatan under dagen som bjöd över mig på fest. Isabella drog tillbaks till Malibu för att surfa. Så jag drog helt själv till dessa främlingar och festade med dem. Det var svinkul. 
Dagen efter bar det av mot Los Angeles igen, mötte upp la familja och jag och Ludvig tog surflektioner, vilker var helt underbart. Jag har i hela mitt liv velat surfa, då jag kännt i själen att det är min sport, precis som skidor. Det är frihet, flyga, adrenalin. Och havet har alltid varit där jag känner mig hemma. Jag önskade fram tills en löjlig ålder att jag kunde vara en sjöjungfru och bo i mysticismen och magin av det djupa havet. Bort från all yta och luft. 
 
Sådärja. Där var en relativt detaljerad sammanfattning. USA är ju mer av mitt hem än Sverige någonsin varit. Och även om Florida alltid kommer vara min hemort så känner jag en enorm attraktion av den vibe som västkusten erbjuder. Och surfingen är ju miljoner ggr bättre i Cali. Så I'll be back. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
'
 
 
 
 
 
 
 
 

Pour toi, mon amour

2014-11-19 @ 14:53:22
Det var denna dikt som först gjorde mig intresserad av poesi. Jag kommer ihåg att vi läste den på franskalektionen i åttan, och jag tyckte det var så fantastiskt att man kunde använda ord för att ta fram känslor man inte ens visste existerade. Inte förrän i USA började jag läsa poesi på riktigt och även skriva. Nuvarande favoritpoeter består av Bukowski, Allen Ginsberg, Jack Kerouac, Jim Morrison, William Blake, Raymond Chandler osv. 
 
Men denna kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
 

Shut the fuck up

2014-11-19 @ 09:44:04
Måste skriva av mig lite. Jag har märkt av ett fenomen på senare tid som jag verkligen tar väldigt illa upp av. Det är när tjejer till höger och vänster påstår att de har depression och måste gå till psykolog osv. SLUTA. Man har inte deppression för att man mår lite dåligt, för att man är lite stressad, har lite extra i skolan, kanske inte känner att man passar in. Det kallas att vara levande. Tonåring. Sluta lägga upp gråtbilder eller mystiskt säga att ni går till psykolog. Deppression är en SJUKDOM. Det är något som dödar en från insidan. Det är inget ni bör eftersträva. Det är inget ni bör använda för att få era vänner att tycka synd om er. Det är ett helvete. När livsglöden försvinner. När man gråter sig till sömns varenda jävla kväll. När man ligger vaken om nätterna för man har så jävla ont. Själen gråter. Somnar man halv 4 är det tidigt. Man mår för dåligt för att kunna slappna av. Man är alltid på helspänn. Det minsta snedsteg kan göra att man faller ner ännu lite djupare i helvetet utan att veta hur man ska ta sig upp. När man går från doktor till doktor. Psykolog till psykolog. När alla försöker lyssna men ingen förstår. När man inte orkar har något socialliv. När livet inte längre handlar om att ha kul, utan att överleva. När man testar medicin efter medicin och blir mer och mer robotlik. När man vill fly från sig själv. När man har deppression är det inget man vill prata om. Det är inget man lägger ut på instagram med en bild på sig själv gråtandes. Det är uppmärsamhetssökande och det är inget man har ork till när man faktiskt har en deppression. SNÄLLA, sluta. Det är inte bara patetiskt utan det är kränkande mot de som faktiskt lider av deppression. Man kanske har en jobbig period. Men deppresion är det fan inte. 
 
Jag borde inte bry mig. Jag borde verkligen inte skriva detta inlägget. Men detta får bli ett medvetet misstag från min sida. 
 
 
 
 

Catch up

2014-10-14 @ 22:01:42
HEJ. Jag mår mycket bättre just nu. Lever på ljuva minnen från Amsterdam, framtida planer och resor och min nya medicin som ger mig så mycket mer energi och ger mig någon sorts lycka, även om den egentligen är falsk. Snart är vi klara. 1/4 är klar. Det kommer gå snabbt med tanke på att jag ska till Californien om en vecka, och på jullovet ska jag glra mitt gymnasiearbete, dvs roadtrippa helt själv genom europa och se hur billigt man klarar sig på. Det ska bli svinigt kul och jag ska bo hos en del gamla vänner jag träffat under någon resa, och på vissa ställen ska jag couchsurfa. I värsta fall blir det något hostel. Planerad rutt: Sverige -> Amsterdam -> Paris -> Barcelona -> La Spezia (cinque terre) eller Turin -> Rom -> Venedig -> Brno eller Prag (Båda ligger i Tjeckien), och sen tillbaks (tyvärr). Nyår lär spenderas i Amsterdam eller Paris. Känner lite folk i båda städerna så blir förhoppningsvis inte ensam haha. Det ska bli intressant att se hur detta kommer utveckla mig... tror det kommer vara helt fantastiskt. 
På lördag ska jag och mina favviskusiner (Adina, Tilda och Amanda) ut i Lund. Ska blir så mysigt med kusinkväll alltså, de är så underbara! 
Jag såg nyss Fear and loathing in Las Vegas för fjärde gången. Den blir bättre för varje gång. Denna gången kollade jag på den med hela familjen eftersom vi ska åka exakt samma sträcka som i filmen... LA -> Las Vegas. Mamma dog typ med tanke på the amount of drugs som förekommer i denna sjukt roliga kultfilm. Jag hade till och med varnat henne. Hon började brodera någon jävla jultavla efter halva filmen. The fuck. 
 
På fredag ska jag spela på afterwork och framåt på restaurang MM i Ängelholm. Börjar spela runt halv 5. Har en setlist på 20-30 låtar. Är lite smått nervös hehe. Mne ska bli skitkul verkligen. Om ni inte har något att göra så kan ni ju komma in på en tequila shot eller kanske mat eller vafan du vill. I will be there.
 
Ni ska jag försvinna in i taknarnas och ordens värld, i en värld av poesi. I ett rosa moln. Eller turkost. Som stranden i St Maarten. I will be alright. Jävla teknologi jävla dator jävla mobil fuck facebook. Jag hatar det. Vi är robotar. Vi tänker inte längre. Allt går på automatik. Det skrämmer mig. Vakna. Snälla. Jag vill vakna. Men jag är precis lika fast som alla andra. Teknologins värld har oss alla i ett grepp vi omöjligt kan komma ur. Det är bara att hålla ut. 
 
 

Fly me to the fucking moon

2014-10-13 @ 00:57:12
Jag har fått ny medicin. En medicin jag länge velat testa då den är bra mot kronsik neuropatisk smärta samt ångest, deppression och alla sånna sorgliga diagnoser. Än så länge har jag fått så mycket mer ork, dock känt mig lite hyperaktiv, men har generellt sett mått mycket bättre än jag gjort på mycket länge, i undantag av då gånger jag befunnit mig utomlands. Speaking of which, om en och en halv vecka befinner jag mig i LA! Jag ska dit med familjen och vi ska Roadtrippa LA-Las Vegas-San Fran-random ställe på vägen-back to LA. Vet ni det roligaste dock?! Isabella Resmark ska till USA exakt samtidigt hahaha så vi kommer ju ses i Los Angeles! Och något ännu roligare. En tjej, Yasmin, som vi lärde känna på Ibiza i somras då vi bodde på samma hostel, går på Santa Barbara City College, en av USA:s största festskolor, och jag ska åka dit och hänga med henne + att hon ska visa mig the true college party life. Ser fram emot det oerhört mycket. I San Fransisco ska vi btw bo hos min morbror som jobbar på Apple i Silicone valley och har en freaking takvåning i centrala San Fran!! Ska bli så roligt alltså! Och San Fransisco nämns ju alltid som drömmarnas och musikens stad av Beat generationens författare, vilka är mina favoriter. Mmm wow. Ska ner och 'ta godis såhär 00.52 natten mellan söndag och måndag. 

Astrid har btw skaffat septum-piercing. SÅ JÄVLA BALLT
 

Poems on a thursday night

2014-10-10 @ 00:45:55
Inatt är ingen skriv-kväll för mig. Har skrivit väldigt mycket på sistone, både låtar och poesi, men nu inatt går det tyvärr inte. Jag lyckas inte komma in i den bubblan av fullständig kreativitet och inspiration, så därför spenderar jag denna natt med att läsa dikter från människor som jag önskar jag kunde sitta ner och ha oändliga diskutioner med och tusentals frågor jag hittils bärt inom mig fullständigt obesvarade då ingen kan svara på dem och jag inte ens vet vad jag menar eller än mindre kan få fram det så att någon annan förstår. Nej inatt är en natt i poesins tecken, precis soma lla nätter för mig de senaste månaderna haha. 
 
Här är några av de mest briljanta meningar skrivna av fullständiga genier. Orkar inte skriva ner några hela dikter då jag är dödstrött. 
 
"And those who were seen dancing were thought to be insane by those who could not hear the music"
- Friedrich Nietzsche
 
I'll have to go to bed with the leftover pain of another day"
 
"I saw the best minds of my generation destroyed by madness" <- detta är början på en mycket lång dikt vid namn "Howl". Den är rörande vacker och otroligt personlig. Helt unik. 
-Allen Ginsberg
 
"We pass the joint back and forth in jutwaved silence both looking ahead with big private thoughts now so vast we can't communicate them any more and if we tried it would take a million years and a billion books" 
-Jack Kerouac
 
"The only people for me are the mad ones. The ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirious of everything at the same time. The ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploading like spiders across the stars"
-Jack Kerouac <-- En av världens bästa författare någonsin
 
It's not that I can't fall in love. It's really that I can't help falling in love with too many things all at once. So, you must understand why I can't distinguish between what's platonic and what isn't, because it is all too much and not enough at the same time"
- Jack Kerouac
 
"Eyes. Those damn eyes fucked me forever"
- Charles Bukowski
 
"Make me cry, or make me horny"
- Lucien Carr
 
"And love runs down like this
Water, love runs down
How slow life is
How violent hope is"
-Guillaume Apollinaire
 
"Anything that gets your blood racing is probably worth doing"
- Hunter S Thompson
 
"I hate to advocate drugs, alcohol, violence or insanity to anyone, but they've always worked for me"
-Hunter S Thompson
 
"In heaven, all the interesting people are missing"
- Friedrich Nietzsche
 
 

Poems on a thursday night

2014-10-10 @ 00:45:53
Inatt är ingen skriv-kväll för mig. Har skrivit väldigt mycket på sistone, både låtar och poesi, men nu inatt går det tyvärr inte. Jag lyckas inte komma in i den bubblan av fullständig kreativitet och inspiration, så därför spenderar jag denna natt med att läsa dikter från människor som jag önskar jag kunde sitta ner och ha oändliga diskutioner med och tusentals frågor jag hittils bärt inom mig fullständigt obesvarade då ingen kan svara på dem och jag inte ens vet vad jag menar eller än mindre kan få fram det så att någon annan förstår. Nej inatt är en natt i poesins tecken, precis soma lla nätter för mig de senaste månaderna haha. 
 
Här är några av de mest briljanta meningar skrivna av fullständiga genier. Orkar inte skriva ner några hela dikter då jag är dödstrött. 
 
"And those who were seen dancing were thought to be insane by those who could not hear the music"
- Friedrich Nietzsche
 
I'll have to go to bed with the leftover pain of another day"
 
"I saw the best minds of my generation destroyed by madness" <- detta är början på en mycket lång dikt vid namn "Howl". Den är rörande vacker och otroligt personlig. Helt unik. 
-Allen Ginsberg
 
"We pass the joint back and forth in jutwaved silence both looking ahead with big private thoughts now so vast we can't communicate them any more and if we tried it would take a million years and a billion books" 
-Jack Kerouac
 
"The only people for me are the mad ones. The ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirious of everything at the same time. The ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploading like spiders across the stars"
-Jack Kerouac <-- En av världens bästa författare någonsin
 
It's not that I can't fall in love. It's really that I can't help falling in love with too many things all at once. So, you must understand why I can't distinguish between what's platonic and what isn't, because it is all too much and not enough at the same time"
- Jack Kerouac
 
"Eyes. Those damn eyes fucked me forever"
- Charles Bukowski
 
"Make me cry, or make me horny"
- Lucien Carr
 
"And love runs down like this
Water, love runs down
How slow life is
How violent hope is"
-Guillaume Apollinaire
 
"Anything that gets your blood racing is probably worth doing"
- Hunter S Thompson
 
"I hate to advocate drugs, alcohol, violence or insanity to anyone, but they've always worked for me"
-Hunter S Thompson
 
"In heaven, all the interesting people are missing"
- Friedrich Nietzsche
 
 

Poems on a thursday night

2014-10-10 @ 00:45:50
Inatt är ingen skriv-kväll för mig. Har skrivit väldigt mycket på sistone, både låtar och poesi, men nu inatt går det tyvärr inte. Jag lyckas inte komma in i den bubblan av fullständig kreativitet och inspiration, så därför spenderar jag denna natt med att läsa dikter från människor som jag önskar jag kunde sitta ner och ha oändliga diskutioner med och tusentals frågor jag hittils bärt inom mig fullständigt obesvarade då ingen kan svara på dem och jag inte ens vet vad jag menar eller än mindre kan få fram det så att någon annan förstår. Nej inatt är en natt i poesins tecken, precis soma lla nätter för mig de senaste månaderna haha. 
 
Här är några av de mest briljanta meningar skrivna av fullständiga genier. Orkar inte skriva ner några hela dikter då jag är dödstrött. 
 
"And those who were seen dancing were thought to be insane by those who could not hear the music"
- Friedrich Nietzsche
 
I'll have to go to bed with the leftover pain of another day"
 
"I saw the best minds of my generation destroyed by madness" <- detta är början på en mycket lång dikt vid namn "Howl". Den är rörande vacker och otroligt personlig. Helt unik. 
-Allen Ginsberg
 
"We pass the joint back and forth in jutwaved silence both looking ahead with big private thoughts now so vast we can't communicate them any more and if we tried it would take a million years and a billion books" 
-Jack Kerouac
 
"The only people for me are the mad ones. The ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirious of everything at the same time. The ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploading like spiders across the stars"
-Jack Kerouac <-- En av världens bästa författare någonsin
 
It's not that I can't fall in love. It's really that I can't help falling in love with too many things all at once. So, you must understand why I can't distinguish between what's platonic and what isn't, because it is all too much and not enough at the same time"
- Jack Kerouac
 
"Eyes. Those damn eyes fucked me forever"
- Charles Bukowski
 
"Make me cry, or make me horny"
- Lucien Carr
 
"And love runs down like this
Water, love runs down
How slow life is
How violent hope is"
-Guillaume Apollinaire
 
"Anything that gets your blood racing is probably worth doing"
- Hunter S Thompson
 
"I hate to advocate drugs, alcohol, violence or insanity to anyone, but they've always worked for me"
-Hunter S Thompson
 
"In heaven, all the interesting people are missing"
- Friedrich Nietzsche
 
 

50 shades of hej

2014-09-30 @ 20:11:58
Rubriken är tagen från namnet på Lemons dagbok. Finner det hilarious. Vet ni nåt random?
Jag drog till Amsterdam. Bara sådär. Jag och Lemon, han australienaren jag hängde med i två dagar i somras. Och med Resmark. Och en annan australiensk tjej, Muzz, som jag aldrig träffat. Vi hyrde en hel lägenhet. Det var alldeles underbart. Så jävla kul. Så sjuka händelser. You know what is legal in amsterdam... var ute en natt och kom in vip för vi lärde känna DJ:n. Det va rätt nice. Lärde känna massa nyss folk. En sjukt rolig sak är att jag träffade Max, en kille som jag och Ida lärde känna på en skidsemester i Italien för 3 år sedan. Han bor i The Hague, rätt nära amsterdam så han kom och hängde med oss. Så jävla kul! Sjukaste resan med sjukaste människorna. Tappade bort nyckeln och råkade inte bara låsa ute oss utan även låsa inne australienarna. Var tvungan att klätta uppför balkongen. Shiieeet... 
 

Stoned in Paradise

2014-09-25 @ 21:48:16
Drog till Amsterdam. Fullständigt spontant. Mamma och pappa visste inte ens. Bara drog. Med bästa vännen Isabella samt en Australinensk kompis jag träffade några dagar i sommras + hans andra aussie-kompis. Vi hyrde en hel lägenhet och dessa 4-5 dagarna har varit så oerhört välbehövande. Jag har levt på riktigt. Återfått en gnista av ork. Ett leende. Ett riktigt skratt. Många kyssar. Många joints. Mycket gräs. Mycket fest. Mycket promenerande. Alldeles underbara vyer och härliga nya vänner. Oändliga skratt och fuck ups. Det brukar bli så när jag och Isabella gör nåt tillsammans. 
 
Fick bland annat komma in vip och gå in förbi hela kön tillsammans med kvällens DJ på en av amsterdams största klubbar. Det va rätt nice haha. Lyckades tappa bort nycklarna till lägenheten vilket innebar att vi var tvungna att klättra över grannens staket (vilket vi råkade ta sönder), och sedan klättra upp till balkongen på andra våningen. 
 
Träffade även Max, en sjukt skön snubbe som jag och Ida lärde känna på en av våra skidresor i Italien för tre år sedan. Hur random? Vi hade dock hur kul som helst!
 

Hyllningstal

2014-09-16 @ 21:52:02
Retorikläxa. Meningarna bara flög fram. Ma bro.
 

Jag ska prata om en vän. En vän som förstår allt och ingenting. Fullständigt förvirrande, och galet levande. Hon ger färg till en grå värld som denna. Jag ska prata om min vän Isabella. Inte jag själv, utan Isabella Resmark. Vi har vetat vilka vi är sedan sex års ålder. Eller jag hade i alla fall hört talas om henne. Den galna tjejen i parallelklassen som inte hade några gränser och var på rektorsbesök var och varannan dag. Jag var rädd för henne under hela låg och mellanstadiet. I slutet av sexan var första gången jag faktiskt träffade henne och pratade med henne. Och insåg att hon är alldeles unik.

Många i Ängelholm känner nog till Isabella som den där galet konstiga och ganska roliga tjejen med historier som ibland är fullständigt sjuka. Jag håller fullständigt med om att denna människa är något galen och väldigt spontan. Men hon är också en fantastisk vän och en otroligt inspirerande människa. Man vet aldrig vad som händer i hennes ungänge. En gång fångade vi en mus med en hov, och bestämde oss för att försöka göra denne tam. Vad vi inte visste var att musen hade en enorm familj som letade upp musen som vi hade i en bur i Isabellas rum. Det slutade med att vi under en hel dag fick springa runt i huset och fånga vildmöss. Hennes lillebror är mycket intresserad av djur han med, och fångar snokar och huggormar på egen hand. Jag fick en stor överraskning när jag skulle ta toapapper på toan, och en orm kravlade runt toarullen. Det var en av isabellas brors snokar som hade rymt. Igen.

Vi har åkt till Köpenhamn med två främlingar och crashat hos ett australienskt rugbylag som alla bodde i London och av någon anledning var i Köpenhamn av alla ställen för en Rygby-match mot Malmö. Rätt konstigt… men det blir ofta rätt konstigt med Isabella. Och fruktansvärt kul. Vi har hoppat ner i rönne-å från bron där vid badhuset. Vi åkte för några dagar sedan fullständigt spontant till Amsterdam för att träffa en australiensk vän samt en vän från Holland som jag lärt känna i Italien.

Vi har varit med om många galna, sjuka och fantastiskt idiotiska minnen, vilka de flesta jag tyvärr inte tänker ta upp i detta tal. Men våra absolut finaste minnen, och vackraste stunder är när vi bara sitter ner och pratar. Om livet. Meningen. Hopp och hopplöshet. Depressioner och ångest. Poesi och konst. Rött vin och gräs. Att bara rymma. Att stå ut.

Isabella har gjort mina gråaste dagar färgglada. Hon har en tendens att vara jävligt jobbig, och vid flera tillfällen har jag tänkt att jag faktiskt inte orkar med henne längre. Men så när hon kommer vid två på natten fullständigt oinbjuden med dom där galna ögonen och hennes imponerande förmåga att få en att skratta oavsett hur sur man hade bestämt sig för att vara. Isabella tänker inte utanför ramarna, hon lever utanför ramarna. Skapar sig en egen värld. Alla de gånger vi suttit och pratat om världen, om vi kommer nå våra högt satta mål som författare och musiker, eller om vi kommer resa runt land efter land och bo på gatan. Vad fan det ska bli av oss. Hur vi ska komma från Ängelholm den sekund vi är fria. Hur vi ska satsa allt. Och hur vi aldrig, aldrig någonsin kommer acceptera ett grått kontorsjobb med kavaj och knälånga kjolar. Med en man och ett vitt staket. Med två barn och kanske en hund. Vi inspirerar varandra och finner ecstasy i de ögonblick vi delar. Vi är utifrån en normal persons perspektiv inte en bra kombination. Men tillsammans är vi bäst. Och snart är det vår tur att börja leva.

 Isabella har påverkat mig mer än någon annan. Hon har fått mig att inse att det vackraste som finns är originalitet, att vara sig själv, att tilllåta sig själv vara konstig, göra fel. Andas in världen. Släppa oron. Vara spontan. Att inte göra som alla andra. Att inte tro på allt man hör. Att inte sluta kämpa för det man vill.

Isabella kan mycket väl dö innan trettio med tanke på hennes väldigt icke existerande gränser. Men oavsett hur länge hon lever har hon nog levt mer än någon annan jag vet. Hon är inte som någon annan. Jag önskar jag kunde uttrycka mig på något sätt som ger rättvisa till hur Isabella har hjälpt mig att bli den jag är, och hålla ut när det är som jobbigast, men det går inte. Jag vet att hon vet. Men för att förklara det hade det behövts en miljon ord och en miljard böcker.

 

 
 
 

 


Hej Hej

2014-09-16 @ 21:10:22
Blev inskriven för första gången i torsdags - måndags. Vet ite varför. Var väldigt tydlig med att jag behövde se en smärtspecialist men och trodde jag blev skickad till en sådan men istället menade de att jag kunde läggas in på en psykiatrisk klinik. Jag hade ingen aning vad jag gjorde. Doktorn ansåg det ytterst konstigt att jag blivut skickad hit och inte till en smärtklinik. Jag har mått så dåligt. Aldrig kännt mig så nere. Så missförstådd. Jag försöker och försöker, men ingen läkare tar mig på allvar. Jag bara skickas runt för att ingen vill ta ansvar över mig. Ingen vet. Ingen förstår. Mår i alla fall mycket bättre när jag tänker på de närmaste dagarna hahah... crazy crazy. 
 

The pain

2014-09-09 @ 14:12:34
Var hos doktorn ännu en gång idag. Fick utskrivet mer av mina smärtstillande oxycodone och ska även testa en muskelavslappnande medicin vid namn stesolid. Hoppas det kan hjälpa något. Fick även en remiss till smärtklinien i Helsingborg. Känns väldigt skönt att för en gångs skull tas på allvar. När jag var hos doktorn och skulle förklara hur jag inte kan leva ett normalt liv med denna smärta brast jag såklart ihop och fick världens gråtattack. Hata när sånt händer, men varje gång jag försöker förklara för någon så slutar det alltid i tårar.
 
Något jobbigt med denna smärta som jag nu haft i 4 år är att den lett mig in i en djup depression med panikattacker och ångest. Vid mina värsta attacker har jag slått huvudet så hårt jag kan i väggen om och om igen i hopp om att jag ska kunna svimma. Denna smärta... Som att någin knivhugger mig, tänder eld på mig. Jag kan inte röra mig. Jag kan inte ens ligga i en säng då det omringar kroppen för mycket. Därför måste jag ligga på golvet under ca 12 timmar. 12 timmar av konstant skrikande och paralyserande smärta så hemsk att jag ofta spyr, får feber, kallsvettningar och skakningar. Panikattacker kommer som brevet på posten vid dessa attacker. Jag är inte en människa vid dessa attacker. Jag är bara smärta. Folk tror att jag mår bra för att jag ler och skrattar. Men efter 4 år av denna smärta blir man väldigt bra på att dölja den. Det är så mycket lättare att låtsas som att man är okej istället för att känna brännande blickar i ryggen och märka hur de beter sig annorlunda omkring mig bara för att de är obekväma med en smärta som detta. 
 
Förlåt för ännu ett deppinlägg. Men jag mår så dåligt och denna blogg är något av en offentlig dagbok där jag ibland måste skriva ur mig. Jag vill att mina vänner ska läsa detta och kanske få någon sorts förståelse. Däremot kan jag säga att de som vet om min smärta, och orsaken till den, stöttar mig verkligen så mycket och jag älskar dem för det. Att jag ibland ses som osocial, tråkig eller att jag inte bryr mig har inte med något annat att göra än faktumet att jag mår för psykiskt dåligt för att träffa folk. En fika efter skolan kan vara mer än vad jga klarar av efter att ha suttit och genomlidit smärta en hel dag i skolan samtidigt som man försöker fokusera på läraren. Det är fruktansvärt utmattande och när jag kommer hem måste jag nästan alltid sova i flera timmar.
 
Att bli dömd för att jag behöver mediciner för att överhuvudtaget överleva är något som faktiskt sårar mig. Att folk kan vara så jävla okänsliga. De har ingen aning vad jag gått igenom. Hur hopplös jag känner mig. Och hur den medicin jag använder är det enda som gör att jag kan fortsätta gå i skolan. Fortsätta leva ett någorlunda normalt liv. Att folk i denna stad är så dömande. Även om mina närmaste vänner vet det mest så finns det ingen som vet allt. Hur nära det var att jag var tvungen att lämna mitt drömår i USA. Hur min familj var tvungen att spendera över 20 000 kr under mitt usa år endast för sjukvård, läkarbesök och akutbesök och tusentals kronor mer för medicinerna. Ni har ingen aning hur det känns att skickas från doktor till doktor, sjukhus till sjukhus, psykolog till psykolog. Att ingen vet vad de ska göra och utav lathet skickar de mig vidare någon annanstans. Hur det känns när en doktor nästan hånar en när man förklarar att denna smärtan är så fruktansvärd att om man skulle ha något ondare skulle man inte kunna leva. Känslan av att ingen tar en på allvar. Det är fullständigt förödande och deprimerande. 
 
 



bloglovin
RSS 2.0