When you try your best but you don't succeed

 
Har fått massa kommentarer som undrar om jag och Danny har kommit fram till vad vi ska göra, och har även fått en del tips och stöttande kommentarer, vilket gör mig glad.
Trots alla timmar på internet, folk vi pratat med, advokater vi ringt osv så är det nu bestämt att jag måste åka hem och Danny måste stanna. 
 
Vi hade faktiskt en lösning... Det var tänkt att jag skulle ta min GED (prov som man kan ta om man ej är klar med high school men ändå vill komma in på college) och sen skulle jag börja på Palm Beach Community College, villket är ett mycket billigt college, med enklare klasser. Det var tänkt att jag skulle ta en klass, och alltså bara vara där typ en timme i veckan. Eftersom jag skulle gå på college hade jag fått ett studentvisum (F-1) vilket är ett annorlunda studentvisum än det jag har nu när jag åker med organisation. Med ett F-1 visa kan man i vissa fall jobba, vilket en advokat skulle hjälpa mig att fixa så att jag kunde jobba. Sen skulle jag studera min svenska skola online på Korr onlinegymnasium under tiden. 
 
Anledningen att detta inte gick är dels för att vi hade så lite tid och att jag inte hade kunnat hoppa in i det gymnasiumet jag vill gå på om jag skulle stannat ett halvår till tills Danny var klar med college. En annan anledning är att jag ju fortfarande bara är 16 år, och mina föräldrar vill ha hem mig. 
 
Så sedan vi fick detta beskedet har allt varit väldig deprimerande. Det är klart att vi försöker njuta av tiden vi har kvar, men det är lättare sagt än gjort när man vet att varje dag är en dag närmare hemresan. Jag känner fortfarande att jag blir mer och mer kär för varje dag, samtidigt vet jag att ju lyckligare jag blir, desto mer olycklig kommer jag bli när jag kommer hem. Det har varit många gråtfyllda nätter i varandras armar och allt känns så hopplöst. Just att vi träffades precis när jag kom hit, och har hållt ihop hela året har ju gjort att vi vid denna tid är väldigt nära varann, och han är definitivt den bästa vän vi någonsin haft. Vi kan sitta och prata i timmar, inte bara om vanliga saker som hur dagen har varit, eller vad jag vill shoppa, utan även djupa diskutioner om hur samhället fungerar, vad politiker gör fel, vad som händer i världen osv - diskutioner som jag aldrig haft med någon annan. Sen så delar vi ju ett brinnande intresse för musik, vilket gör mig så glad då nästan alla mina vänner i Sverige lyssnar på vad jag tycker inte ens kan kallas musik (justin bieber, one direction, och andra fullständigt värdelösa band som spelas på radion 24/7) Eftersom han är flera år äldre än mig har han även lärt mig väldigt mycket, och jag känner att han har hjälpt mig att utvecklas mycket som person. 
 
Så vad ska vi göra då? Jag åker hem den 18 juni tror jag det var. Planen är att vi inte gör slut, utan i augusti kommer han till mig i ett par veckor, i oktober kommer jag tillbaks hit i några veckor, och sen i december är Danny klar med college, och då flyttar han hit till Sverige. Jag hoppas att vi kan lita på varann tillräckligt och hålla  ihop, för jag kan inte föreställa mig att vara utan honom.
 
Här är två bilder från början av september, när vi nyss träffats!

Postat av: Anonym

Hoppas verkligen att det håller! Ni är så fina tillsammans!! :)

2013-05-22 @ 07:36:39
Postat av: Saga

Hoppas verkligen att det löser sig, det måste vara fruktansvärt jobbigt!<3

2013-05-22 @ 08:20:17
Postat av: Anonym

När du sedan är klar med gymnasiet kommer ni flytta tillbaka till FL då? Och hoppas såklart att det håller ni är väldigt fina tillsammans! Förresten hur många år kvar i gymnasiet har du?

2013-05-22 @ 09:24:57
Postat av: sara

tips: prata med emiliaaj.blogg.se, hon gick igenom exakt samma sak!

2013-05-22 @ 13:13:02
Postat av: cecilia

Hoppas att ni klarar det :D
Skulle man kunna få vara vän med dig på Facebook? :)
Din blogg är super! Kramar!

2013-05-22 @ 22:09:33



Name:
Remember me?

E-mail:

URL/Blog adress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0