Stuck in reverse

Är ensam hemma och lyssnar på coldplay. Dessa omständigheter gör mig en aning känslosam. Sitter här och tänker på mitt liv detta året. Så mycket nytt jag sett och nya känslor jag känt. Så många nya tankar jag har, och så mycket ny musik jag har hört. 
Jag är så kluven just nu. Varenda dag är en dag närmare till hemresan. Jag vill stoppa tiden, spola tillbaka, leva om den 1000 gånger. Tiden går i rasande fart och min hjärna hänger inte riktigt med. Jag kom ju precis hit? Jag har ju hela mitt liv här? Jag har Danny. Att inte veta om jag kan stanna eller måste hem, och att inte veta vad man ska göra är väldigt jobbigt. Det är som att ständigt gå runt med en tyngd över axlarna och varje dag blir det lite tyngre, lite mer hopplöst. Man är så jävla hjälplös. Jag visste ju att den där dagen skulle komma. Men det gick liksom inte att hindra det. Jag skulle, och kommer göra allt jag kan för att få stanna här ett år till, även om det självklart är människor och saker jag saknar i Sverige. Men en sak är jag säker på: Oavsett hur ont det kommer göra och hur förstörd jag kommer bli, så är det värt det. Jag fått känna på hur det är att vara lycklig. Och så kär. Och jag hoppas att jag oavsett vad som händer kommer ha Danny vid min sida i framtiden. För han är världens bästa. 
 
Bilder från Naples!




Name:
Remember me?

E-mail:

URL/Blog adress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0